I Marsfj llets skugga bygger p de ber ttelser som f rfattaren Bernhard Nordh fick h ra n r han sommaren 1936 bes kte byn Marsliden i Vilhelmina fj llv rld. Bland sagesm nnen fanns Jonas Larsson som var en av de barn som tillsammans med sina f r ldrar Britta och Lars P lsson och vriga fem syskon gick den l nga v gen fr n byn Fj llboberg till foten av Marsfj llen f r att d r skapa sig ett b ttre liv. ret var 1856 och Jonas var tre r. I boken, d r namnen p m nniskor och platser r helt autentiska, skildras den sv ra livssituation som familjen P lsson hade i Fj llboberg med sv lt och ogina grannar. Dr mmen om ett b ttre liv var starkt och n r Lars fick m jlighet att k pa r tten till ett nybygge vid Marsfj llet slog han till ven om han inte f rstod inneb rden i k pehandlingarna helt och h llet. N r familjen efter en farofylld och ventyrlig vandring kommer till platsen f r nybygget finner man att skogen r nedbr nd - d r finns inget timmer till husen p n ra h ll - det f r sl pas fram l ngt ifr n. Britta lyckas dock s tta de f rsta potatisarna i marken p ett litet uppr jt land, som n i dag r i bruk i Marsliden. De f rsta ren p nybygget blir fyllda av sv righeter och motg ngar. En vinter r sv lten ett faktum och i sin f rtvivlan f ngar Lars l mlar, det enda villebr d som finns i den helt de trakten. Han kokar l mlarna och bjuder familjen p soppa men kan om jligt ta sj lv. Till slut tar dock hungern verhanden och ven Lars slickar girigt i sig av den feta, n rande och livgivande soppan. Den som en g ng l st om l mmelsoppan som Bernhard Nordh beskriver den, gl mmer den aldrig. F rfattaren beskriver med stor k nslighet de stundtals mycket sp nda relationerna mellan nybyggare och samer. Bland annat hj lper Lars en sameflicka som bryter benet p fj llet och det f r med sig m nga f rvecklingar men historien f r till slut en positiv uppl sning. ven f rh llandena mellan P lssons och andra nybyggare kunde vara sp nt. S sm ningom vinner dock Lars respekt hos sam